riksspelmän

olle linder

Flera av väggarna hemma hos Olle Linder pryds med fioler och andra intressanta sträng-instrument. Ett exempel på det senare är en mandolin som har formen av en fiol fast med nästan dubbelt så hög sarg, platt lock och botten samt fyra f-hål. Lite längre bort hänger en målad mandolin som ser misstänkt hemtillverkad ut.
- Den gjorde jag när jag gick i femman, säger Olle glatt och tar ner den från väggen och visar baksidan. Det har hänt att vi har haft med den här på campingsemestrar, baksidan har då använts som skärbräda. (!)

Låtarna och tillfället
Vi pratar om vad för slags låtar man väljer när man som riksspelmanskandidat ska spela upp och på vilka grunder man blir riksspelman. Olle berättar att man gör klokt i att välja låtar man känner sig tillfreds med och är väl inspelad på. Det är inte en fördel att välja de svåraste låtarna man kan, eftersom man är tillräckligt nervös i alla fall. Det är tillfället för uppspelningen som är det viktiga. Det har till exempel ingen betydelse vem man är eller hur framgångsrik man är på CD-marknaden. Det är juryn, som vid ett bestämt tillfälle, ska övertygas om att spelmannen de har framför sig har nog med bredd i sina spelkunskaper.
Förebilden
Olle började spela folkmusik i mitten av 1970-talet på Musikforum i Uppsala. Musikforum var mötesplats för ickekommersiell musik och Olle sveptes med i folkmusikvågen som växte sig allt starkare under den här tiden. Olle Linder fick titeln riksspelman 1987. Uppspelningarna det året stod i Österbybruk i Uppland och Olle spelade låtar efter August Bohlin.
- Man kan säga att Bohlin är Upplands motsvarighet till Närkes Rulin, säger Olle.
Olles stora förebild är Ivar Tallroth, en spelman som förde Bohlins låtar vidare. Ivar var en verkligt skicklig spelman, fast ganska okänd för eftervärlden. Olle berättar att han experimenterade med nyckelharpsbyggen och fick dem att låta som fioler.

Spel i olika sammanhang
Olle spelar i olika, mer eller mindre fasta konstellationer. Spel tillsammans med Örebro spelmanslag och tillsammans med hustrun Birgitta är vanligast. Tillsammans med hustru, svåger och svägerska bildar Olle gruppen Fyra. I denna konstellation har man bland annat varit på italiensk turné och på frågan vad italienarna ansåg om polska, svarar Olle att det upplevdes som udda. Polketter däremot var riktiga publikfriare.

Närketradition
- Det saknas – med några enstaka undantag – många led i Närketraditionen. Därför är det svårt att veta hur låtarna var menade, och det bästa vi kan göra är att tolka notskrifter så gott som möjligt. Ibland får vi nog helt enkelt bestämma oss för hur vi vill att det ska låta. Ett problem med Närkelåtarna är att många tyvärr inte vet om att de finns. Sånt kan man ju förstås råda bot på…