Riksspelmän

Olof Ericsson

Musikalisk bakgrund
Jag började spela fiol som 8-åring. Från början fanns en tanke att nyckelharpa så småningom skulle bli huvudinstrument. Istället blev det fiol med en hel del kör som extra musikalisk kost under några år. Även om kärleken till folkmusiken alltid funnits med så tog intresset för den klassiska musiken så småningom över alltmer och folkmusiken låg mer eller mindre för fäfot under många år. 
Efter studier på Musikhögskolan i Stockholm fick jag jobb i nuvarande Svenska Kammarorkestern 1990 och har sedan dess bott i Örebro. Vid sidan av Kammarorkestern spelar jag mycket barockfiol och är en av initiativtagarna till Örebro Barock. Sedan början av år 2000 har jag varit dirigent och ledare för Örebro Kammarstråkar, ett uppdrag jag lämnar efter den turné som vi gör med Christy O'Leary med "Irish Christmas" nu i december. En riktig humörhöjare för mig - till konserten har jag skrivit samtliga arrangemang och även ett par egna låtar för stråkorkester. Att skriva ännu mer eget är något jag hoppas kunna göra mer framöver.
Folkmusikintresset
Intresset för folkmusik har nog delvis sina rötter i föräldrarnas folkdansande och den folkmusik jag lyssnade på som liten. Men det var först 2004 som jag bestämde att folkmusiken skulle ta större plats i mitt liv. Jag började gå på Felan och åkte till mina första spelmansstämmor på många år. Längtan efter folkmusiken hade växt sig allt starkare. 
Jag lärde känna många Närke-spelmän och -kvinnor, spelade en period i Örebro Spelmanslag, men har på senare tid framför allt spelat mycket med Anna Hesselbom - vi spelar mycket Närkemusik i duon A och O - och Christy O'Leary.
Några folkmusikaliska förebilder är Väsen, Mats Berglund och Pehr Falkenström.

Zornmärkesuppspelningen har väl funnits med i tanken i några år som en morot för att utvecklas vidare. Och kanske var det så för mig att när viljan att lyckas nå fram fanns där, så hjälpte det nog till att tagga upp lite mentalt och att tro mer på mig själv. Jag valde att spela upp med Närkelåtar, och då ville jag gärna ha med någon Johan Andersson- och någon Rulin-låt. Jag spelade en variant av "Vårvindar friska" (en polska Sv. L 28a), en polska efter Blinda-Pelle (Sv. L 61) och en polska efter Kalle vid Åa (Sv. L 198). Juryn ville sedan höra en låt till - det fick bli en till Per Erik Ohlsson, en vals (Sv. L 193).
Det var väldigt kul - och nästan lite overkligt att läsa mitt namn över nya riksspelmän. Juryns motivring var: "för skickligt och klangfullt spel av låtar från Närke". 
Silvermärkets betydelse
Att bli riksspelman uppmuntrar mig att fortsätta att fördjupa mig i Närke-låtar, men kanske kan det också underlätta för kommande projekt i gränslandet mellan folkmusik (såväl Närke, irländskt som från andra länder) och klassisk musik såväl som rena folkmusikkonserter.

                                                        // Olof Ericsson, dec 2015.