riksspelmän

thomas eriksson

Thomas Eriksson sitter uppe på Loftet i Wadköping och spelar tillsammans med David Bastviken och Nina Hellström. Thomas tycker om att spela tillsammans i trioformation. Då blir det första stämma, andra stämma och utrymme för improvisation. Och så turas man om och byter med varandra.

Du ser glad ut när du spelar, vet du om det?
Nä, det har jag aldrig tänkt på. Men gissar att jag förstärker känslan av låten med kroppsrörelser och ansiktsuttryck.

När började du fundera på Zornmärkesuppspelningar?
När David Bastviken fick sitt silvermärke för sju, åtta år sedan. Men det var oändligt långt dit för mig själv, kändes det som. Jag satt där hemma och skulle spela för frun och var jättenervös bara över det. Men efterhand kunde jag spela inför allt fler och nervositeten började släppa.

Traditionsförvaltning
Thomas tycker det är en spännande musikalisk resa han har fått möjligheten att vara med om i och med uppspelningarna.  "Spelsjälvförtroendet" har vuxit allteftersom uppspelningarna har blivit fler. Thomas spelade upp första gången 2001 och nu år 2007 i skånska Degeberga var sista gången.

Finns det någon särskild speltradition du tycker om?
Jag har nog fastnat särskilt för låtar efter Karl Axel ”Glysen” Fahlström och Johan Andersson från Snavlunda. Överhuvudtaget låtarna från Bergslagen där intryck från Västmanland, Värmland och Närke blandas är intressanta. Glysens låtar är det inte så många som spelar och så kommer vi ju från samma del av landskapet, Vintrosatrakten vid Kilsbergen.

I Degeberga spelade Thomas upp med tre låtar: Skänklåt efter Axel Inge, Kökslåten efter Johan Andersson, samt polska efter Paulus Blom (Svenska Låtars Närkedel, nr.4 efter Johan Fredrik Grönkvist). Thomas tror att folk som spelar upp för Zornmärke ibland tror att man ”måste” välja svåra låtar. Det är dock minst lika viktigt att det svänger om musiken, som att speltekniken är väl utvecklad. För att få rätta svänget är det kanske en förutsättning att man har spelat till dans, resonerar han. Thomas rekommenderar alla att spela upp och på frågan varför från undertecknad, svarar han att det är ett positivt mål att ha framför sig. Man får verkligen ta itu med sitt eget spel och utveckla tonen.

Silver förpliktigar
Tycker du att du har några förpliktelser i och med att du nu innehar Zornmärket i silver?
Ja, det tycker jag. Dels att föra traditionen vidare och dels att ställa upp i olika spelsammanhang. Det gäller ju att sprida folkmusikens flamma över världen – eller åtminstone i Närke (skratt).

Hur mycket pengar tror du att du har lagt ner på din strävan efter silvermärket? (Thomas har spelat upp vid sex tillfällen)
Det måste bli minst 6-7000 kronor. Det är ju anmälningsavgiften, som var 400 kronor första gången och som är 600 kronor idag. Och så ska man ju äta och ha någonstans att sova, plus resekostnaderna.

Är märket värt pengarna då?
Absolut! Jag är väldigt glad och tacksam för att jag fick det! Har försökt så länge och den här gången i Degeberga kändes det som att det var allt eller inget som gällde.

Kontakt; Thomas Eriksson, Tfn; 070-317 52 00