riksspelmän

gunnar kärnheim

Riksspelmannen Gunnar Kärnheim tillhör de spelmän i landet som har lyckats vidareföra gammal folkmusiktradition till en ny generation i en hel region – i det här fallet Örebroregionen. Många är de spelmän som suttit i Gunnars källare och spelat och så småningom själva startat nya spelcirklar.
Gunnar började spela fiol i tioårsåldern. Pappa Anton spelade i Örebro spelmansgille, en förgrening av Folkmusikförbundet. Spelmännen i gillet träffades hemma hos varandra och spelade, så Gunnar växte upp med folkmusiken i hemmet. Bertil Rydberg var en av de spelmän som Gunnar träffade på som ung spelman. Rydberg var ÖLFM:s ordförande 1956-1972 och Gunnar kom 1972 att överta ordförandeskapet, för att behålla det i två decennier.
98,3 + 33,5 mil för medalj
Thore Härdelin och Gunnar Kärnheim blev riksspelmän samma år, 1967, tillsammans med fem andra lyckliga. Uppspelningarna stod i Luleå och efter väl förrättat spel kunde silvermärkestagarna åka de 33,5 milen till Kiruna och hämta medaljen. Uppspelningarna och stämman stod på två orter det året.
En spelman från Gällersta, Gustav Åhlund, inspirerade Gunnar storligen att spela låtar efter Johan Andersson, Snavlunda. Gunnar spelade upp med sammanlagt fyra låtar. De ordinarie tre avverkades och så småningom blev Gunnar inkallad igen för att spela en andra gång. På frågan varför från undertecknad, svarar han:- De tyckte väl det var intressant…de ville kanske se ifall jag kunde fler än tre låtar.
Det kunde han och visade det väl med "extranumret" Lerbäckspolskan. Det är en polska som finns upptecknad som Nr.424 i Hälsingedelen av Svenska Låtar. Förlagan finns dock i den gamla uppteckningen från Närke daterad till år 1731 och Gunnar antar att polskan blivit spelad av Carl Viktor Rulin när det begav sig. De tre första låtarna Gunnar spelade upp med återfinns i Närkedelen av Svenska Låtar och är efter Johan Andersson. Det är Nr.13 – en polska kallad Bunka Lina, Nr.15 – en polska efter Spel Petter samt polska Nr.24.

Riksspelmannens ansvar
Att bli riksspelman medför viss status. Zornmärkesnämnden är mer restriktiv idag än tidigare, tycker Gunnar. Fler och fler vill ju bli riksspelman, så jag tror att statusen har höjts eftersom en mindre andel än tidigare blir riksspelmän.
Tycker du att en riksspelman har något ansvar för folkmusiktradition?
- Ja, en riksspelman idag ska kunna berätta om historien bakom åtminstone delar av folkmusiken och folkmusikens renässans. Och förstås känna till anknytningen till Anders Zorn.
Gunnar Kärnheim har varit aktiv folkmusiker i över 60 år och säger att det är fortfarande roligt att förkovra sig, att lära sig mer. Varje år åker han till Malung tillsammans med Örebro spelmanslag och lär sig låtar på en veckoslutskurs. Och så blir det förstås en tripp till Bingsjö också, varje år! Kopplingen till historien finns alltid nära. Under många år inspirerades Gunnar av och spelade med Bertil Rydberg och Ragnar Forsgren – en mästare på andrastämmor. I 50 år har han spelat åt Kulturella föreningen, ett av folkdanslagen i Örebro. Bland annat tillsammans med Evert Sahlberg från Hallsberg.
- Ja, jag började hos dem 1955, på hösten, erinrar sig Gunnar.

Gammal och ung?
Såsom nutida ordförande i folkmusikförbundet, passar undertecknad på att fråga Gunnar om vad han tror om glappet mellan ÖLFM och FELAN. Gunnar svarar att det var mer konkurrens mellan föreningarna på 70- och 80-talet då ÖLFM var en "gammal" förening och FELAN bestod av engagerade ungdomar som gärna moderniserade folkmusiken. Idag vet han inte vad glappet beror på.
- Kanske är det en generationsfråga? För många är det nog så att tiden räcker inte till att besöka alla evenemang som anordnas.
Gunnar Kärnheim har utfört ett verkligen gediget arbete under mer än ett halvt sekel för folkmusiken i Örebro län. Med inspiratörer som Evert Sahlström, Viksta-Lasse, Nelly o Folke Östlund, Karl Iderström och Rudolf Rittberg har Gunnar ett oerhört brett register att ösa ur och – han öser fortfarande.
Undertecknad är:
/Andreas Svensson