760103__violin-wallpapers-backgrounds-guitar-resolution-high-brown-reptiles-wallpaper-beautiful-background_p

Riksspelmän

david bastviken


 
Musikintresset
Mitt musikintresse startade med en verklig glädjespridare, Eivor Jansson, min mormors syster. När hon spelade ”Drömmen om Elin” på piano eller dragspel blev tillvaron magisk och alla som lyssnade blev glada. Eivor var född på 1920-talet och bodde i Nyhammar på gränsen mellan Västmanland och Dalarna. Hon hade nära till ett skratt som smittade var hon än gick. Eivors musik var fantastisk och spred medryckande glädje.
 
Varför fiol?
Förutom Eivor, och hennes man Holger som spelade lite durspel, så var det inte så många runt mig som musicerade bortom att småsjunga lite då och då i vardagen. I ett sådant läge ska man inte underskatta televisionens två kanaler på 70-talet. Klassikern ”Nygammalt” med Bosse Larsson och husbandet Bröderna Lindqvist blev också en inspirationskälla jag ville från 4-års ålder tveklöst spela dragspel. Tyvärr kunde inte musikskolan i Kumla där jag växte upp erbjuda dragspelsundervisning. Då fick det bli plan B. Bredvid dragspelarna i orkestrarna stod oftast en fiolspelare. Undervisning i fiol fanns, så fiol fick det bli och det var så nära dragspel jag kunde komma.
 
Tack till Musikskolan och stöttande föräldrar!
Jag känner stor tacksamhet för Sveriges kommunala musikskolor och deras lärare! Heder åt de kommuner som satsar på musik- och kulturskolor och tack alla ni fantastiska musikskolelärare som ger barn och ungdomar möjligheter att få skapa musik på olika sätt! Er strävan berikar många människors liv även om det inte märks så mycket förrän senare. Jag har nu insett hur svårt och dyrt det är att få möjlighet till musikundervisning i andra länder och börjar förstå hur värdefulla våra musik- och kulturskolor är!
 
Ett extra tack till alla musiklärarare som står ut med elever som inte övar så värst mycket. Det kan ta tid att hitta viljan att öva på allvar och för mig kom den viljan sent. Utan möjligheten att få spela med snälla, tålmodiga, och positiva lärare ändå hade jag inte spelat musik alls idag.
 
Även ett självklart jättetack till mina föräldrar som stöttade hela vägen!!
 
Folkmusiken
Min första kontakt med gehörsutlärning av folkmusik var en studiecirkel under tidiga tonårstiden med Karin Gustavsson. Jättekul! Ett kliv in i en ny musikalisk värld. Därefter började jag delta på Felans och ÖLFM:s aktiviteter. Då var det få i min ålder och ännu färre killar som spelade fiol och folkmusik i Kumla… så det var lite ensamt av och till. Här vill jag tacka alla som släppte in mig i spelgemenskapen. Jag minns hur kul det var att få spela med Olle och Brigitta Linder m.fl. och få lära mig Digerpolskan av Göran ”Freddy” Fredriksson under en Askersundsstämma när jag var 14 eller 15 år. Sådana ögonblick av vänlighet kan vara viktiga! Uskavilägren blev också ett lyft och en chans att träffa några fler jämnåriga. Uffe Karlssons spelpass på ett sådant läger där han introducerade oss för improviserat stämspel minns jag också som en ögonöppnare för att man kunde spela på olika sätt.
 
Jag fick också möjlighet att vara med och spela till dansarna i Kumla Folkdansgille tillsammans med bland annat Anna Mossberg och Johanna Petterson. Det var också mycket roligt och betydelsefullt. Låtarna vi ombads spela till danserna tillhörde inte alltid de musikaliska höjdpunkterna, men de var bra fiolträning och vi fick uppskattning från dansarna som verkade glada för levande musik. Vi musikanter hade också en del av övningspassen för oss själva för att spela de låtar vi ville och träna eget spel. Via folkdansgillet fick vi möjlighet att åka på kurser i andra delar av Sverige och en större folkmusikvärld öppnades. Jag blev biten på allvar och bestämde mig för att söka till Jonny Solings kurs vid Malungs folkhögskola. Hamnade i samma årgång som t.ex. Fredrik Lundberg, Kjell-Erik Eriksson, Kalle Liljeberg och Patrik Andersson. Särskilt Fredrik och jag spelade mycket. Malungsåret och Jonnys pedagogik passade mig och jag engagerade mig fullt ut i att utveckla spelet. Här ännu ett tack, denna gång till Jonny och Malungs folkhögskola, för ambitiösa folkmusikutbildningar utan intagningsprov (som jag antagligen inte skulle ha klarat).
 
Under Malungsåret 1991-92 stärktes mitt intresse för Närkemusiken och jag insåg vilken rikedom på gamla ospelade noter som fanns bevarade från Närke. Jag tillbringade en del ledig tid i notarkiv (inga gamla notböcker fanns ännu på internet). Sportlovet 1992 tillbringades på Musikmuseet i Stockholm och där ”träffade” jag notboken efter Olof Larsson, Ekeby, Kumla, daterad 1810, som var full av guldkorn.
 
Malungstiden gav så pass mycket musikaliskt självförtroende att jag vågade kontakta några av mina förebilder – bland annat Björn Ståbi och Pehr Falkenström, och jag fick möjlighet att lära känna och spela med dem båda. Tillsammans med Pehr och Freddy bildades gruppen Ådra och tack vare stöd från Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur vi fick chansen att spela in en CD med folkmusik från Närke som släpptes 2001 – jättekul förstås!
 
Under studietiden i Uppsala spelade jag intensivt i bland annat V-Dala spelmanslag och i andra sammanhang. När studierna fortsatte i Linköping försökte jag samla ett studentspelmanslag även där. Intresset var stort och där fanns redan flera som kände varandra så Strängar och Rör bildades 1999. Strax därpå arrangerades Linköpings Folkmusikfestival och VM i Studentspelmanslag för första gången. VM var vid starten lagom seriöst (med exempelvis ”Äppelbo gånglåt fortast möjligt” som en obligatorisk gren), men växte och blev ett väletablerat inslag i festivalen. Kopplat till Linköpingsfestivalen bildades också Per Eckerbom Band där jag fick möjlighet att vara med. Låtar från Närke fanns med i alla dessa sammanhang. Per Eckerbom Band släppte också en CD 2017 med bland annat några låtar från Närke och några från gränslandet mellan Närke och Östergötland.
 
Zornmärket
Genom intresset för Närkemusiken spelade jag upp för Zornmärke och fick brons i Linköping 1994 och silver i Malmköping 2000. I Malmköping spelade jag Lilla Nåden efter Johan Andersson (Svenska Låtar Närke nr 11), Polska efter Carl Viktor Rulin (Svenska Låtar Närke nr 162), och ”Festpolskan” ur Olof Larssons notbok (nr 15), och motiveringen blev ”För gott och föredömligt spel av låtar från Närke”. Möjligheten att bli riksspelman tror jag bidrar till att stimulera intresset för den spännande variation som finns i folkmusiken och fungerade som ett kul mål att sträva mot för mig. …fast det finns mycket mer än Zornmärket som hjälper till att bevara och berika lokala musiktraditioner. Alla som man får spela och uppleva musik med, och alla som visar intresse, organiserar, stöttar, och inspirerar - det är ni som gör musiken rolig och som skapar ett rikt lokalt musikliv så stort tack till er alla! …och ett extra tack till dig Eivor!